Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. I förbindelser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lelse, men min olycksaligt fega, väluppfostrade
sällskapsmänniska påstod att jag hade ingen rätt att
säga honom obehagligheter. Kunde jag kasta den
första stenen med godt samvete? Så lät jag frågan
falla, förebråelserna sväljde jag ned och jag
advocerade mig fri inför mitt samvete genom
umgängesegoistens vanliga ursäkt: Hvad rör det mig!?
Och jag hade därigenom den glädjen att icke
stöta förvaltaren ifrån mig, utan tvärtom göra
honom mig förbunden, emedan jag „förstod“ honom,
som termen lyder. Innerst inom mig hörde jag en
kritisk stämma, som sade att detta prisade och
behagliga goda förstånd bra nog närmade sig
likgiltighet och bekvämlighet och hade intet med en
värklig vänskap att skaffa. Å andra sidan riskerade
jag igen genom påhängsenhet och direkt kritik icke
allenast att förefalla besvärlig, utan skulle äfven helt
säkert ha mist både förvaltarens förtroende och
sympati.
Jag gjorde som flertalet hade gjort i mitt ställe:
lade händerna i kors, lät förvaltarens lif ha sin gång
och begrep naturligtvis allting vådligt väl, så snart
han vädjade till mig. Jag vill icke just säga att jag
steg i min egen högaktning därigenom, men jag
„förstod“ ju också mig själf så innerligen förträffligt,
nästan obehagligt klart som oftast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
