Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. I förbindelser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gebit, beklagade sig aldrig direkte, men suckade och
såg så förstämd ut, att jag använde all min förmåga
att skämta för att förströ honom. Det
lyckades emellanåt sämre, emellanåt bättre, emellanåt
icke ett grand.
Men när jag en gång alls icke uppmuntrade
förvaltarens själfförtroende, gjorde han det helt
oväntadt själf, sträckte på sin atletkropp, spände sina
seniga armar och frågade mig på fullt allvar om jag
inte trodde han kunde arbeta med dem. Det hade
han nog bevisat förr i tiden, då han i ungdomlig
äregirighet stått en tästing i kroppsarbete med
landtbruksskolans förnämste arbetare tre dagar å rad
under plöjningstiden. Då hade han gått ur
täftingen med segern, och han kände med sig att han
hade samma krafter kvar ännu i denna stund.
Det gladde mig att hans själfförtroende kommit
igen, och jag kunde icke frigöra mig från den
föreställningen att någon utsikt plötsligen öppnat sig för
honom. Men han meddelade mig den lika litet
som jag frågade honom om den. Midt igenom
hans dysterhet och oaståtliga själsstrider sken då och
då fram en svag, begynnande hoppfullhet, och hans
hopsjunkna gestalt rätade på sig, hans kraftiga
skuldror böjdes bakåt och hans väldiga bröst svälde
som hade han stått framför en ny, fri utsikt och
andats in luften i fulla drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
