Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ett missförstånd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprop för kvällen och vaktombyte. Där
skramlade kedjor, och ljödo kommandorop. Det gula
tvåvåningshuset, med sin höga ringmur omkring, bjöd
till att dyka ned i grönskan af de lummiga
björkarna åt stranden, men på motsatta sidan lyfte den
hotande sitt massiva krön öfver ingångsporten, utåt
den lilla planen, där gräset var nött och brunt i
i torkan och sanden stack fram mellan magra
grässtrån.
Ett stycke ifrån, uppåt den raka gatan, som
förlorat sig i sandplanen, vid begynnelsen af staden,
låg kosack-kasärnen, ett långt, lågt trähus. Där inne
och på trapporna utåt den rymliga gårdsplanen
sjöngo de värnepliktiga från Don sina melankoliska
visor om vida stepper och vilda ridter. Det hördes
långt ut öfver staden och folket sade:
— Nu få vi regn, kosackerna sjunga.
I andra våningen af häktet, nära det nordöstra
hörnet, hade Heikki Hytönen praktiserat upp ett
fönster i gäldstugan. Aftonrodnaden hade redan
gått, och han kunde i ro supa in den ljumma
luften, — man höll icke så strängt efter
gäldstugusittarna, det var inga farliga förbrytare. Likväl stod
fönstret endast på glänt, och bakom det filosoferade
gäldstugusittaren.
I morgon hade han suttit ut sin tid och skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
