Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Pompe skulle bli gårdvar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom på post framlör hönsskocken, med en djupt
bekymrad och eftersinnande min i sitt ludna
ansikte.
Unga fröken var litet bedragen på honom.
Han ville icke växa, — vacker var han icke häller.
Hon mönstrade honom hvarje gång hon efter en
tids frånvaro kom hem, utan att finna det han
begynte fylla sina löften om att bli stor som en kalf.
Själf gick Pompe i all sin litenhet helt
omedveten omkring och sneglade efter kråkor och skator,
sparfvar och trastar, men öfvergaf aldrig för dem
sin stora hänförelse: hönsen.
Hans intresse för fågellifvet utomhus gjorde
honom omöjlig för lifvet där inom. Nedsmord och full
af strå och halm och kardborrar i i pälsen, infann
han sig dräglande vid matbordet och blef utvisad
under afsky. I köket fick han mat, — eljes lefde
han upp i sina egna intressen.
Då hände det en dag, när han en half timme
stått orörlig och följt med huru den bästa
värphönan småviktig och skrockande plockat på marken
och hvilat på än det ena benet, än det andra, att
han greps af en förmäten lust, obetvingligt och
häjdlöst. Hans svans låg rak som ett sträck i linie med
ryggen utan en rörelse, och de långa öronen
spändes. Så störtade han lös på hönsen med länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
