Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mellan jul och nyår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en födelsens, ty klapparna saknades, och af
spänningen fans det icke en smula kvar.
Med en halft undertryckt sorgsen känsla, som
kittlade i halsen och gjorde en snar till tårar, bet
man i sitt äpple, och den sista plundringen af
granen förde med sig en bitter bismak af att det nu
var förbi. Ty dagen därpå skulle granen
obevekligen vräkas ut på sophögen. Där, ett stycke till
vänster om kökstrappan, låg den sedan i sin
förnedring långt fram på vårvintern, bäddad bland
potatisskal och afskräden, med grått slaskvatten
fast-isadt i barr och grenar, skabbig, degraderad,
förfallen, och lät en silfverpappersremsa här och hvar
skria emot eländet.
Erik tog på sina skidfärder gärna vägen där
förbi, när han gick ut. Bilden af glansens förfall
lockade honom hemlighetsfullt och sorgmodigt, och
han bar med sig från sophögen ett oklart, nästan
hemskt intryck af tidens förfärliga framfart, långt
bort till jämna ängssluttningar och branta
bärgsklac-kar, där ändtligen den friska farten utför blåste bort
alla djupsinniga betraktelser.
Ja — julgranen stod och fälde barr på lakanet
under sig emellan jul och nyår. Här och där
hängde kvar ett äpple, en konfekt, en russinstrut
eller ett halfutbrunnet ljus; snasket merändels högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
