Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En målares vanskligheter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till en början hade hennes svartsjuka roat mig,
men den var svår att hålla ut i längden. Talade
jag någon gång efteråt om att måla, fick min hustru
stora tårar i sina oskyldiga ögon, föll mig om
halsen och bad mig på det bevekligaste att låta bli
det under vår bröllopsresa. Jag fann det nog så
löjligt, men då vi — sanningen att säga — gjorde
vår resa med hennes pängar, gaf jag efter af
finkänslighet; — öfverdrifven finkänslighet naturligtvis!
Från hela min italienska resa bragte jag hem
bara ett enda fattigt kludd till bärglanskap; — als
inte min genre för resten.
Nå ja, — den första kvällen i Köpenhamn voro
vi inviterade till Thormann. Han var gift han också,
och lycklig familjefar till på köpet. Der fans
samladt ett litet artistsällskap; — idel gamla bekanta.
Naturligtvis kom min historia med Thormanns
modell på tapeten. Det blef mycket skämtadt den
kvällen, och min lilla hustru förstod jämt så mycket
danska att hon kunde gissa hvarom skämtet spann sig.
Jag gaf mig som vanligt till föremål och lät drifva
med mig.
Men Thormann tog min hustru afsides och
berättade henne historien riktigt noga. Vid supén
tackade han henne sedan offentligt för att hon gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
