Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En målares vanskligheter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komligt uttryck, och hennes blick glider skygg
undan min. Hon vill inte visa all den stygghet, som
ligger i den. Men finner jag då på det rätta ordet
med det rätta tonfallet, är det komiskt att se huru
det begynner att arbeta i den kalla masken. Här
slappnar ett veck, där uppstår en förrädisk liten
rynka, full af lurande godt humör, det rycker i
ögonlock och spelar i munvinklar så förtrollande,
att jag till slut tar henne i mina armar och kysser
henne midt i skönhetsgropen på hennes högra kind.
Se, den kan hon aldrig dölja när hon är försonad!
Ungefär så långt hade jag nått, när det kom
fyra personer in i vår kupé, där vi hittils varit
ensamma. Min hustru drog sig blixtsnabbt bort till
fönstret på andra sidan, och jag blef stående kvar
som en öfverraskad älskare, så äkta man jag var.
De nykomne logo litet diskret och intogo de
lediga platserna mellan oss. Jag var just i begrepp
att bedja dem lämna mig en plats närmast min
hustru, när jag såg att den stela masken hade
kommit öfver henne igen. Hon gjorde inte en min af
att veta af mig, lutade sig mot fönstret och såg ut
öfver järnbanenätet, där lokomotiverna pustade af
och an. Det förargade mig, och jag stannade kvar
där jag var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
