Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En målares vanskligheter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade lått min hustru under armen och
skulle just smyga mig undan det farliga grannskapet,
när Johanne med sin kavaljer snuddade vid oss.
Hon kunde omöjligt hålla inne med sitt jäsande
hån, utan kastade till mig i förbigående:
— Johanne Larsen hade inte trott att hennes
gamla vänner skulle bli så fega när de voro gifta,
— men nu ser hon det. Åh, — det måtte vara
härligt för en sådan ung, oskyldig hustru att ha en
slik ögontjänare till man!
Hon hade inte kunnat säga något värre. Min
hustrus skarpsinne att förstå danska var fenomenal.
Hvart enda ord stack henne som en nål ända in i
hjärtroten. Hon hade förstått alt, hvad Johanne
sagt, och ändå inte så litet därtill.
Johanne gick segerstolt med högburet hufvud
vägen fram med sin kavaljer, men vi blefvo efter i
det jämmerligaste missförstånd.
Det tjänade till intet att försöka en förnuftig
förklaring. Min lilla hustru hade hört nog, sade hon.
Jag hade också kunnat vara litet ärligare mot
henne, tyckte hon vidare, — och inte skämta bort
så alvarliga saker som mitt förhållande till den där
Johannes, eller hvad hon hade för karlnamn. Nu
måste hon taga emot en förolämpning midt i ansiktet,
hvilken hon annars kunnat undvika. Hon hade ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
