Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Marie! ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig bara att du måste göra så — och jag afklädde
mig alla hans yttre kännetecken för att behaga dig.
Det gjorde jag oreflekteradt som en ung flicka
pryder sig för den hon älskar. Och med tiden fick
jag dig ifrån ditt första intryck af drömmaren,
du fann mig kall, handlingskraftig och duglig för
lifvet.
Det var första betingelsen för att du skulle
kunna älska mig, men jag kan ej påminna mig,
huru än jag må leta i mitt minne, när du för första
gången såg på mig som en kvinna ser på den, hon
kan skänka sig åt. Jag vet blott att det småningom
kom öfver mig i din närvaro en stolt visshet, som
gjorde mig stark, och en vek ömhet, som gjorde
mig svag. Hela mitt umgänge med dig blef
därefter en kamp mellan denna stolta visshet och veka
ömhet. Ty lät jag den senare råda för ett än så
kort ögonblick, yppa sig i ett skygt ögonkast eller
värma ur en dröjande handtryckning, svek mig min
stolta visshet och jag stod där öfverraskad af
ömhet, brydd och tvekande. Jag måste så, ty den
ena eller den andra af dem skulle råda oinskränkt,
ensam.
Det var drömmaren som tog öfverhanden med
ömheten och det tycktes mig fortfarande, naivt och
ofrivilligt, att du förhånade honom, missaktade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
