Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Marie! ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag gick hemåt trött vid all denna
förställning utan mål och kallblodighet utan grund.
Icke ens ditt gillande och din tacksamhet nyttade
eller tillfredsstälde mig längre. Min förtryckta
människa reste på sig och ropade på rättvisa, fordrade
mål för alla försakelser, mål för sin hoppressade
ömhet, mål för sin kalla beherskning, — och jag
gaf henne rätt. Nästa gång måste du höra mig!
Nästa gång gaf sig lägligt som ett plötsligt
vindomkast för kryssaren.
Du skulle bort från ett middagssällskap, där
jag åter gått dina ärenden med minen lugn, och
mitt inre i uppror. Att jag följde dig var så gifvet
som att du icke satte annat i fråga. Min hållning
hade garanterat dig att jag icke var svag i dag,
och du klagade i förlitan på detta öfver trötthet.
Du såg nästan förvånad på mig, då jag anhöll en
hyrvagn och bad dig stiga upp — en sådan min
företagsamhet kände du ej. Antingen du gjorde det
af öfverraskning eller af ett ögonblicks
eftergifvenhet, — du satt däruppe vid min sida, töväderluften
slog fuktig emot oss, och vi rullade gatan fram.
— Hvart? frågade kusken.
— En tur utom staden, ropade jag.
Hvarför sade du ingenting emot? Hvarför svepte
du bara medgifvande din kappa tätare omkring dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
