Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Marie! ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yta. Den skriande enkelheten i min lidelse skar
djupt och smärtsamt in i ditt fina känslolil, och
du hade aldrig förestält dig ett sådant kärlekens
fullkomliga blottande, fastmer hade du skyggat
tillbaka för hvarje dess försök att klargöra sig. Du
hade hoppats, oklart kanhända, men dock bestämdt,
på fortvaron af en kärlek, som aldrig tömde sig i ord,
aldrig lade sig fram och dissekerade sig själf, men
firade sina triumfer i tysta öfverenskommelser, små
handlingar, dem endast dess raffinerade skarpsinne
upptäckte, och, om det så skulle, i halft omedvetna
famntag under förtegenhetens ordlösa hälgd.
Och där lade jag fram hänsynslöst och krasst
hela kärlekens spröda mekanism, blottande dess
finaste hjärttrådar, som skälfde redan vid tankens
lätta beröring, och jag hade ingen försyn för att
slita sönder det välgörande, lockande och trolska
dunkel, som alltid hvilar öfver tvänne väsens
harmoniska samklang.
Det svämmade öfver dig en oändlig
mångfald af tankar och känslor, utan att ditt klara
hufvud förmådde reda dem. Där var genkärlek,
medkänsla, glädje, förtvistad sorg och öfvergifven ömhet
i en upprorisk, skrikande blandning, som ville taga
makten af ditt förnuft och öfverlämna dig åt hjär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
