Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skärgårdsminnen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och öfver rosor, dem sjelf du härjat,
du spred din solglans helt jolivarm,
i bitter sorg du naturen färgat,
mångbrokigt yppig — och likväl arm.
Och derför tårstänkt ett vemod dröjde
på färgnyanser i brokig lund,
och derför tungsint en suck sig höjde
ur månklar bölja i midnatt sstund.
— Men bäst du sörjde och bäst du väckte
ett minne än af din svunna dag,
du dina bojor af minnen bräckte,
det var ett hurtigt, ett karlatag!
Der slog i skumdrägt den första böljan,
som stormen väckte på iskallt haf,
med jättekraft öfver qvadermöljan,
som skydd åt skeppen i hamnen gaf.
Der bröts en annan i millioner
små hvita perlor mot klippig grund,
och stormen sjöng sina djupa toner
och molnen refvos kring himlens rund.
— Bort alla vissnade bleka minnen,
din falska färgprakt kläd af, du skog!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
