Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nans tjänst, med utsikt till gott levebröd för all
framtid vid statens järnvägar.
Tavastlänningen tvekade naturligtvis, tvekade länge
och väl. Men villkoren voro för lockande, och en
vacker dag infann han sig hos kapten Thoreld med
mössan i handen och förlägen min.
Vad det var om?
Jo, han hade nu funderat tillräckligt. Han skulle
taga plats som smed vid den nya järnvägsbyggnaden,
och kapten skulle, jämte all tack från drängens sida,
få lov att se sig om efter en annan torpare till
nybygget. En sådan stod nog att få, sedan han gjort undan
det tyngsta arbetet för efterföljaren.
Kaptenen lovade honom stora lättnader om han
stannade kvar, men när tavastlänningen en gång
fattat ett beslut, kan den onde själv icke rubba det.
Dessutom ligger äventyrslusten på lur även hos
den tryggaste linhårige backstugusittare, och
järnvägen med dess buller och tusentals arbetare spelade
honom i hågen som något vidunderligt, men framför
allt som en säker väg till framgång och förtjänst,
herre-mannakläder och böndernas avund.
Kapten Thoreld parlamenterade en stund,
före-speglande honom osäkerheten av ett förvärv, där han
hade hundratals medtävlare, gentemot den behagliga
tryggheten att bo på en grund, som man själv brutit.
Tavastlänningen medgav att det nog var så, som
kapten sade, medgav allt, ända till att han bar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
