Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallen var han icke att förakta, och hon såg i en blink,
att han ingen ring bar på vänstra handens ringfinger.
Hon ändrade ton i ett nu och ropade efter honom, att
kaptenen var hemma i sitt arbetsrum, dörren till höger
i tamburen.
Den upplysningen var onödig, ty nästan i
detsamma upptäckte österbottningen de skarpa ögonen,
som voro fästa på honom genom fönstret mitt framför,
och han förde ofrivilligt handen till mössan, utan att
den rörelsen åstadkom någon blinkning i de stränga
ögonen bakom rutan.
Österbottningens säkerhet höll på att övergiva
honom, trots att han förde handen till bröstfickan och
kände där sin läderpung med hela trettio mark i sedlar
och några silverslantar därtill. Den förmögenheten
hade han förvärvat dels med lumplasset, dels under sin
två veckor långa arbetstid på Kotkais, där det
brådaste arbetet nu tagit slut och därifrån han blivit
uppsagd i går. Han hade genom en besynnerlig ödets nyck
undgått att hamna på de talrika lönnkrogarna nära
den nya järnvägsbyggnaden, och därför kände hans
självkänsla i dag inga gränser, då han med ett helt
orört kapital i fickan kom för att söka nytt arbete på
Herrö. Han ville hellre bjuda den fine Herrökaptenen
sina tjänster, än han åtog sig att släpa sand till
järnvägsbyggnaden, ty han kände med sig, att hans
företagsamhet mera imponerade på den infödda
befolkningen, än på de hoprafsade äventyrarne vid järnvägs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
