Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
familj, såg jämförelsevis lugnt mot vintern, men alla
hoppades de på en tidig vår med snabb snösmältning,
regn och klar sol, som i en hast skulle taga tjälen ur den
frusna jorden och åter göra backarna mjuka för
spadtagen. Då skulle de upptaga sitt arbete igen, breda
smör på sitt bröd och se hoppfullt mot framtiden,
glömska av överståndna lidanden och klokare i sina
beräkningar för nästa gång arbetslöshet, köld och
hunger skulle överraska dem.
Det bästa med den tidiga vintern var att dess kalla
luft dödade myriader smittämnen, som fostrats i dé
hoppackade människomassorna kring järnvägen, och
som redan givit sig hotfullt till känna i löpfebrar, täta
sjukdomsfall och några dödsfall. Men ännu hade
arbetarna den finska naturens sega motståndskraft, ännu
fick ingen epidemi övertaget i kojorna och
jordbarackerna och i rätt tid kom vintern och bredde sin friska
kyla skyddande över sommarens styvbarn, bärande
dem köld och hunger, men frälsande dem från den allra
mest överhängande faran.
På Uramo torp körde Kalle Pihl helt tankfull i
hågen en eftermiddag över sina nyfrusna ängar med ett
lass granris från skogen. Han hade förändrat sig
betydligt under dén förflutna sommaren, och han
föreföll sig själv som en helt annan person än den forne
körkarlen och lösdrivaren, som flackade kring på
arbetsförtjänst halva Tavastland runt. Den långe, svart
-muskige karlen hade börjat raka sitt glesa skägg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
