Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täppa besådd, utan även fem tunnor god råg, utom
litet korn och havre, i sin bod. Och det var en hel
förmögenhet under nuvarande förhållanden. Kalle Pihls
samvetsagg blevo tystade av de tydliga bevis Gud gav
honom på bevågenhet, och han for under hösten två
gånger med sin bästa kärra och sin vackra hustru Anna
till kyrkan, både för att visa sig bland de besuttna och för
att gälda den Högste en del av sin tacksamhetsskuld.
Under sina funderingar hade han kommit fram till
torpet, stjälpte av lasset framför dörren till det lilla
fähuset och beredde sig att föra brunte in i stallet. Då
syntes hans hustru en smula orolig i stugdörren och
bad honom skynda sig in, där var någon, som ville tala
med honom. Kalle Pihl fick litet hjärtklappning, men
lugnade sig genast, spände hästen ur redet, förde den
in i stallet och gick först sedan med långa säkra steg
in i stugan.
Där satt Lehtimaa helt utmanande högst uppe på
hedersplatsen vid bordsändan och såg ut som om han
icke tänkte lämna den så snart. Han log emot värden
och frågade nedlåtande huru det stod till. Den tonen
förargade genast Kalle Pihl och stämde honom allt
annat än medgörlig.
— Åhjo, — man reder sig, svarade han myndigt
och kastade sin mössa i bordet med en smäll.
Men Lehtimaa nickade hemlighetsfullt till Kalle
Pihl, bad honom komma närmare och gjorde med
tummen en betydelsefull åtbörd åt Annas håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
