Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hm — ja ...! Man kastade forskande blickar på
henne, — hon såg ut att vara modigare än tiggare
brukade och hade kanske sett bättre dagar. Och så ville
hon så bestämt tala vid kaptenen. Man försökte forska
ut vad hon ville honom, men det blev fåfäng möda.
Hon bara frågade om hon nödvändigtvis skulle gå den
långa vägen tillbaka till j ärnvägsbyggnaden med sina små
för att om ett par dagar vara här igen. Det var ett hårt
göra att bära den yngste dit och dän inom så kort tid.
Omständigheterna voro bevekande, inspektören
var en ömsint människa, och hon fick arbete med att
karda ull i hans kök, medan hennes barn lekte med
katten i köksvrån. Det gjorde de i två dagar, och den
tredje kom kapten Thoreld hem.
Han tog en lång middagslur och efter den fick
Johanna företräde ensam; barnen måste hon lämna hos
inspektörens, det gick icke an att släpa dem upp i
herr-skapsrummen. Så stod hon, halvt bländad av prakten
i vestibulen, framför kapten Thoreld i hans arbetsrum,
och kaptenen sade:
— Nå, — du har något viktigt att tala om?
— Ja, herr kapten, sade hon och neg.
— Vad är det då?
— Jo, det är om herr kaptens torpare på Uramo.
— Om Kalle Pihl?
— Ja- Jag ar hans hustru.
Kapten Thoreld lät en förvånad och granskande
blick fara över kvinnan, utan att ännu säga någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
