Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen. Det hade fallit snö sedan han senast varit utom
ladan, och då han ingenstans såg några spår, föll det
honom in att han legat här i flera år. Dagarna hade
plånats ut ur hans medvetande, och det enda han
egentligen hade reda på var att han frös och var hungrig,
förfärligt, skriande hungrig — och att man icke skulle
släppa honom in i närmaste torp för att värma sig och
få ett stycke bröd. Vinden kom med snöglopp, bister
och kall, någonstans ifrån, och han gick också
någonstädes hän för att icke frysa ändå värre. Småningom
klarnade det för honom att han likväl måste besöka
det närmaste torpet och höra efter om den
österbottniska kvinnan varit och sökt honom i
potatiskällaren.
Han kom till torpet, när den tidiga skymningen
redan gått över i mörker, och han såg elden spraka på
härden. För att icke skrämma folket lämnade han sin
yxa utanför, trädde in genom den olåsta dörren, kände
värmen som balsam och togs emot med ett:
— Nå, ha vi inte den där österbottniske rånaren
här ändå, fast vi förbjudit honom att komma!
Det fanns två karlar på torpet och deras
gemensamma styrka gav dem mod till det hårda talet.
— Jag går genast, sade Lehtimaa, jag vill bara först
veta om en kvinna sökt mig här i potatiskällaren,
medan jag varit borta.
— Vem skulle väl söka en sådan rövare som dig?
kom svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
