Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låsas igen efter sig. Och den bröt ut med en sådan kraft,
att han dunkade med yxhammaren i stugväggen och
gick sin väg storsjungande en nidvisa. Hans röst
dämpades av snöfallet och ljöd skrovlig och ful endast några
alnar fram i det mörka omkring honom. Då kände han
ånyo hungern skria, och med en beslutsamhet, som han
icke vetat av på länge, tog han vägen åt Kotkais gård
till. Han gick hastigt, utan att rätt göra klart för sig
vart han ämnade sig, driven av hungern likt
ödemarkens varg ned mot de odlade bygderna och människorna.
Lehtimaa började känna sig modig och hoppfull
under den häftiga rörelsen, hans tankar blevo trotsiga
igen, och han märkte icke att det var febern efter de
kalla dygnen i den dragiga ladan, som brände honom i
blodet. Han gick längs vägar, där inga spår voro att
se efter snöfallet, tog av på en sidoväg, där han tyckte
det passade sig, och efter en timme såg han det glimta
ljus mellan stammarna. Han kom fram till ett enstaka
torp, som han tyckte sig ha sett förut, men först när
han gått förbi det och hörde sorl av rinnande vatten,
föll det honom in att det var Uramo torp.
I detsamma blev han så andfådd och knäsvag, att
han måste sätta sig på en stubbe för att hämta sig.
Hans tinningar bultade, och det susade för hans öron
som hade Uramo ström blivit ett helt vattenfall.
Genom virrvarret av yrvakna lidelser och oklara impulser
steg en tanke, en enda brännande, stor och farlig och
berusande tanke fram i hans feberhjärna:
12. — Hårda tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
