Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ha varit med från början till slut och alls icke gräto
över att de måst ligga i sina sängar.
— Det är nerv i arrangemanget, sade kapten
Thoreld till häradshövdingen. Man glömmer varför man
roar sig. Och det skall talang till för att ställa sådant i
gång under dessa tider. Du har allt en husfru, du, som
förstår sina plikter!
Häradshövdingen log belåtet och sade att
kaptenen borde skaffa sig en likadan värdinna.
Kaptenen såg förstrött på von Blume. Var det en
direkt uppmaning? Ja, — långtifrån var det ju icke!
Han gladdes över det beviset på att de om honom gängse
ryktena icke funnit jordmån på Kotkais, och han
öppnade dansen med fröken Louise kort därefter.
Hon var mycket näpen i sin vita tyllklänning, ett
förkroppsligande av Kotkais sunda glädje, frisk och
okonstlad och rödkindad, med alla sina möjligheter
outvecklade, slumrande, och kapten Thoreld fick
klarare för sig än någonsin det träffande i poeternas
liknelser om en ung flicka och en rosenknopp. Men ännu
var hans beslut icke fattat. Den gamle ungkarlen, som
så många gånger i sitt liv burit ett avgörande röjande
ord på läpparna och som så många gånger sväljt ned
det av tvekan, sväljde det denna gång av ett visst
rörande medlidande, av fruktan att göra illa och
desillusionera. Det förekom honom grymt att taga denna
tyllfjäril i vingarna just nu, och när han efteråt log åt
sin poetiska blödsinthet, var fjäriln flugen honom ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
