Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färliga stunden i halmbodslasarettet. När dottern utom
sig och alldeles upplöst av tårar kom till modern, glömde
hon sitt illabefinnande och tog emot känslofulla,
blödande förtroenden av en gryende kärlek och alla dess
plågsamma misstankar med den friska, överlägsna
själsro, hon alltid haft. Hon satt i sin soffa och tröstade
dottern under milda förklaringar om att den sjuka
kvinnan yrat, och att kaptenen säkert icke förgått sig
mot henne mera än de själva här på Kotkais, som nu
först tagit sig an henne, när hennes sjukdom tagit
överhanden, och när hennes yngsta barn dött av elände.
Allt under det hon bemödade sig att bibringa sin
upprörda dotter en riktig uppfattning av den yrande
kvinnans ord, kände hon att hennes egna tankar
likasom smittades av österbottniskans feber. Hon kunde
få sådana underliga bitankar under det hon talade,
och slutligen insåg hon att hon själv var ganska nära
att yra. Hon tog in litet medicin, men häradshövdingen
anade strax det värsta — han hade alltid sagt att
hennes sjukvård skulle sluta med att hon själv fick
smittan — och han stannade hemma för att avvakta
kvällen och feberns timmar, i stället för att på kapten
Thorelds stora herrmiddag presidera närmast värden bland
statsråd och senatorer.
Han hade gissat rätt. Mot kvällen ökade febern
betänkligt, och den sjukas tankar sysslade alltjämt
med hennes dotter och kapten Thoreld.
Häradshövdingen fick ett långt osammanhängande referat av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
