Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än hans gamla sats, finner att de äro
trösterik», visa, fulla af sanning. Men
de bli likafullt icke lefvande för honom,
de passa icke in i hans puls’ febrila takt
såsom de förra.
Och ju mera han grubblar öfver dem,
desto klarare blir hans öfvertygelse att
hans möte med döden nyss, händelsen
med timglaset och hans vackra ånger
varit endast ett sista ljust och vänligt
ögonblick af ro på den stupande lar den
mot hans graf. Nej, döden har visst icke
vändt hans timglas, unnar honom visst
ingen frist numera, visst ingen frist
numera, visst ingen frist numera. . .!
»En sjuk själ i en sjuk kropp . . .!»
Skoflarna taga upp igen den gamla, goda,
kända visan, och den flyter som olja,
passar in i takten som sig bör, gar som
en dans — en sista, säker, ohygglig
dödsdans, som inte slutar innan han stupar!
Ett ögonblick flyger det en lust
igenom honom att meddela någon allting,
som han burit på under dessa långa år
af hetsjakt undan döden. Hittills hade
han af inånga skäl hållit sina erfaren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
