Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sitt egendomliga, tysta och inåtvända
leende på de vackra läpparna.
När han vänder sig om, kommer hon
raskt fram till honom, räcker honom sin
fylliga, hvita hand och säger gladt:
»Ser ni bara! Jag tvingade er med
min blotta blick att vända er om!»
Klercken tager emot handen passivt,
lian kan icke neka till hennes inflytande,
men det retar honom, och han är ledsen
öfver att nödgas lämna sina idylliska
tankar. Dessutom sårar honom hennes
säkerhet och det triumferande tonfallet i
hennes röst. Han ser ovilligt på henne
och kan ej värja sig för att finna hennes
eviga, gåtlika löje en smula konstladt.
»Nå? Hvad g’år det åt er?» frågar
hon lika uppsluppet som nyss. »Ni
hälsar ju knappast på mig, fast vi icke sett
hvarandra sedan frukosten. Och det var
inte manga ord vi talade med hvarandra
då. Hvad skall det betyrda?»
Klercken hämtar sig ur sin
omotiverade förargelse, gör våld på sig och
svarar artigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
