Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro likafullt? Och lära också mig att
svärma för andeknackningar och
borddans?»
Hans känsliga vedersakarinna har
längesedan genomskådat hans tankar, det
skjuter en liten harmsen rodnad upp i
de finhylta kinderna, hennes mörka blick
blir utmanande, och redan innan han
svarat kastar hon sitt hufvud stridslystet
tillbaka. Klercken ger icke akt på
hennes förändrade min, utan gör sin fråga,
där ironin hån skrattar bakom den höfliga
formen.
»Jag borde ju ha förutsett er
missaktning,» svarar hon med läppar som
skälfva. »Likafullt lät jag narra mig att
tro på ert goda omdöme alldeles för
mycket. Jag hoppades ni skulle vara
gentleman nog att behärska er för min
skull och inte genast bli småsint elak.
Ser ni, det småsint elaka, som grinar
ut allting som det inte kan fatta, det är
just uttrycket för samtidens hela
egenkärlek och lumpenhet. Men det draget
tål jag inte. Det är hjärtlöshetens
tanklöshet! Hjärtlösheten, som ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
