Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falla ned, reser sig upp och säger med en
röst, som har föga kvar af den häftiga
rörelsen hon sett hos honom nyss:
»Tack, madame — tack! Blif inte
skrämd för mig — jag är så djupt
olycklig! Ni vet inte hvilket välsignadt
inflytande ni har på mig genom er blotta
närvaro, och ni skall förlåta mig att jag
icke kunnat behärska mig.»
Madame d’Ottange svarar ingenting,
hon har börjat gå uppåt pensionen och
ser sig med vakna ögon omkring för att
upptäcka om icke de möjligen haft något
obehörigt vittne till den underliga,
upprörda scenen de spelat nyss. TJtan ett
ord följas de åt och skiljas pa terrassen
framför verandan.
När Klercken kommer upp på sitt
rum, får hans upprörda sinnesstämning
åter makt med honom, han kastar sig
ned på sin soffa och gråter som ett barn.
Hvarför? Det vet han icke, han
påminner sig bara att han som barn kunnat
gråta på samma vis när han varit mycket
olycklig och sedan hans mor med en god
kyss och en smekning förjagat hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
