Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocli så den andra. . . fru d’Ottauge!
Huru kunde han tänka sig att hon, som
hyste samma stora tankar om döden som
han själf, huru kunde han tänka sig att
hon icke skulle upptäcka hans feghet, och
det var ju fegheten hon föraktade allra
mest! Huru kunde han tänka sig att
Maria Magdalena, som sökte efter en
Kristus, för att gråta ut sin sorg och
för-tviflan vid hans fötter, huru kunde han
tänka sig att hon skulle bibehålla sin
heliga rörelse, när hon såg i honom endast
karrikatyrens karrikatyr af den milde och
store dödsföraktaren? Och skulle icke
just hans stoiska mod att lämna henne
vara nyckeln till hennes kärlek, om han
en gång efterträdde den . . .?
Det har blifvit sent och solen är i
nedgående, utan att Klerckens modiga
tankar förlora något af sin kraft. Han
sitter kvar i det rödglödande
aftonsolskenet, hans vinflaska är tom, men hans själ
har fått vingar och seglar segrande
genom klara rymder, dit vinets ande burit
den. Han finns knappast till längre i
soffan där han sitter, ty den bär endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
