Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med bockskägg och en hy så brun, att endast
tropikerna förmått färga den så. Styrmannen var ungefär av
samma ålder och utseende och förstod tydligen
ingenting av vårt lilla samtal. De betraktade mig båda, höllo
god min, låtsade sig vara likgiltiga och alls ej nyfikna,
men jag såg gott att de förundrade sig över mig ändå.
— Jag har flera gånger varit ombord hos landsmän
i främmande hamnar, sade jag, — och jag har alltid
haft nöje av mina besök.
— Jassåå! Verkeligen! — Kaptenen makade åt sig
helt lite i soffan vid min säkra ton, men bad mig icke
ännu sitta ner.
— Det är så uppfriskande att få tala
hemlandsdia-lekt igen. Och jag tror inte ni brukar vara överlupen
av landsmän i hamnarna, eller hur?
— Nej, nog är det mera sällsynt, sade kaptenen
på lika äkta finsk dialekt som nyss. — Och kanske jag
nu får lov att fråga vad ärendet är? tilläde han och
ställde gitarren ifrån sig som för att börja tala affärer.
Jag höll på att tappa min glada förväntan på en
trevlig samvaro. Kaptenen var en omedgörlig björn
när allt kom omkring, och han tog tydligen mina
ogenerade preludier till ett samtal endast för kattens
gång kring het gröt. Gröten, det var ett eller annat
ärende av för mig obehaglig art, förstås.
Jag skrattade så belevat och lätt jag någonsin
kunde och försäkrade att jag rakt intet ärende hade.
Jag ville bara se ett dylikt modernt stålskepp med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
