Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, nej, säger Antti, — låt ni den bara vara
fylld, nog ska jag rå på den!
— Men den tynger fyra lispund, och det är mer än
en mansbörda det.
— Ja, men jag har hustru och fyra barn, som
svälta sedan två veckor, och vi behöva nog allt som
vi kan få, för skogsherrarna komma väl inte så snart
med arbete till mig.
— Varför talade ni inte om i går, att ni har hustru
och fyra barn, som svälta? frågar fruntimret.
— Inte kunde jag det inför alla människor...
se, jag har så satans lätt för att skämmas...
Det kunde inte hjälpas, man måste le. Antti får
sin fyllda säck, bockar ett tack i allmänhet åt
nöd-hjälpskommittén borta i Helsingfors och räcker damen
sin grova näve som ett särskilt ynnestbevis. När han
skall gå, vänder han sig om i dörren och säger till
handelsmannen:
— Skulle inte herr handelsman vilja ge mig en sats
bladtobak på kredit till våren? Se det är så, att får
jag bara röka, så känner jag inte så värst av
magplågorna. Det var tobaken, som hjälpte mig hit i går,
men nu har jag ingen för återvägen.
Handelsmannen skrattar och visar sig frikostig i
de andras närvaro, läggande två stora buntar
bladtobak framför Antti på disken. Det var för han gjort
Antti orätt i går, sade han.
— Men du får nog betalning i vår, försäkrar Antti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
