Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ut i trädgården för att taga honom i
beskådande.
Likgiltiga och obekymrade om huruvida han
blivit skadad eller ej, gapade karlarna på den slagne
hjälten, men gjorde ej en min av att bära bort honom,
trots alla Käpp-Lenas uppmaningar. Först när hon,
upprörd över så mycken köld för en fosterlandets
försvarare, framhöll sitt energiska uppträdande till
förmån för honom nyss och hotade med länsman och
fiskal, bekvämade sig karlarna att röra vid Spets under
lama försök att lyfta upp honom, vilka slutligen
lyckades.
Men när Spets kände sig fattad i kragen och
upplyft, vaknade genast hans självbevarelsedrift, och
hunna halvvägs till drängstugan, måste karlarna släppa
honom för det våldsamma motstånd han gjorde.
— Det ska tusan bära en sådan där fyllbult, som
bråkar som en galning! sade karlarna.
— Det behövs inte heller! mumlade Spets, som
fått liv igen och gjorde försök att resa si£.
— Seså — hålls nu vackert stilla, så föra de här
karlarna dig in i stugan, så att du inte fryser ihjäl
i natt, förmanade Käpp-Lena.
— Fryser jag...? Åhå! — Jag har pengar nog!
argumenterade Spets ganska ologiskt och prövade
om benen buro honom. När han beskrivit ett par
långa girar, stadgade de sig under honom, och han
blev ett ögonblick stående still, liksom förvånad över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
