Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hemma, det vill säga i min grav, har jag det
gott. Jag har aldrig varit van vid överflöd, aldrig vid
regelbundna inkomster, därför är det mig ett sällsamt
nöje att kunna beräkna morgondagen och möta den
med sedlar i plånboken. Det ringa mekaniska arbetet
bekommer mig väl, sedan jag slutat tänka på hämnd.
Mina bittra tankar lägga sig sakta till ro, den ena efter
den andra, jag vänjer mig vid att vara levande
begraven och börjar finna mig i att spela ödets narr i stället
för dess hjälteroll. Livet försvinner mer och mer för
mig, min intelligens är jämnt så mycket vaken, som den
måste, men min hustru har i går köpt sig en ny
vinterkostym och jag den första päls jag bär i livet. Barnen
bli allt friskare och frodigare, och jag har råd att sätta
den äldsta pojken i stadens förnämsta skola från och
med nästa år.
När jag lugnt tänker över mitt liv, resignerar
jag. Det är ju på sätt och vis bättre att dö sålunda
levande och långsamt, under en älskad makas och barns
välsignelser, än att plötsligt sluta på ett dårhus under
deras rop på bröd och vännernas förbannelser för den
borgen de iklätt sig.
Det är endast när jag kommer i direkt beröring
med mitt levande jag, som jag ser hela tillvaron hånle
åt mig, mitt upp i ansiktet. Vad skulle jag på teatern
att göra? Min plats är graven — hemmet! Den
offentliga personen tog ju ett ceremoniellt avsked av livet
redan för ett år sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
