Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Just så! Jag hade nog av karbolen och de
respektfulla blickarna. Jag ville inte längre gå med
döden i bakfickan och trycka lysoldoftande händer. Jag
ville vara en fri medborgare igen. Jag hade, som sagt,
underkastat mig tre dagars frivillig karantän i
Frankfurt, jag ansåg mig fullkomligt fri all kolerasmitta
efter den inte redan yttrat sig, och beslöt att under
resten av min resa uppgiva Frankfurt som min hemort.
Det kan ni väl förstå och förlåta, mina herrar? —
Vasa?
— Mycket väl!
— Men, ser ni, jag måtte i alla fall ha haft några
vilsekomna, uthungrade kommadjur på mig, ty jag
hade knappast varit två dagar i Schweiz, innan jag
kände knip i magen och beredde mig på det allra
värsta, naturligtvis.
— Det var tusan!
— Jag hade inte riktigt gott samvete, ser ni,
vetenskapen var emot mig, jag tänkte på alla de
hundrade främmande liv jag kanske utsatte för fara genom
att tiga med saken, och så sände jag bud på en ung
läkare.
— Och det var verkligen kolera?
— Vänta, så får ni höra! Det kommer sedan. Jo,
när den unge läkaren lyssnat till min berättelse om
mitt onda, såg han betänksam ut och började genast
förhöra mig om min senaste vistelseort. Det var icke
nog med Frankfurt han ville veta om jag varit i Ham-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
