Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unge herrn om koleran — ifall det var kolera —
behandlades rätt sålunda, d. v. s. genom att ett
fruntimmer stod på golvet och grät medan läkaren lät
betjäningen springa ut och ställa till alarm. Läkaren
var artig nog att medgiva att det inte hörde till
behandlingen. Jag bad honom då framför allt hindra
städerskan att slå alarm med koleran, ty det var
alldeles visst att hon sprungit ut för att genast sätta
den stora nyheten i omlopp. Jag sade att vi måste
betänka den skada dylika förhastade rykten kunde
göra hela kurorten, om de framkallade panik och
jagade gästerna härifrån under bästa höstsäsongen.
— Det var att vara kallblodig åtminstone!
— Ja> Jag glömde hela min hemska sjukdom för
förargelsen. Läkaren insåg att jag hade rätt, lydde
mig och gick. Och så fick jag ett osökt tillfälle att
läxa upp min dotter. Jag frågade om hon trodde vi
voro millionärer, som hade råd att skrika ut koleran
vid en av Schweiz’ förnämsta kurorter. Om hon ansåg
mitt tillstånd redan nu så uselt, att jag borde
överant-vardas åt myndigheterna, som alls inte voro beredda
på att mottaga mig. Om hon trodde att jag blev bättre
av att ligga i någon kall sjukbarack i stället för i
hyggliga rum, eller om hon tyckte jag såg ut som ett lik
nu redan. Jag fick bara tårar till svar. Det var
hjärtlösa frågor, jag vet det, men jag var ursinnig. Och
att jag alldeles riktigt förutsett mitt öde bevisar det,
som sedan hände mig. Om tio minuter kom läkaren
7 — Kapten Tärnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
