Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husbond rent förhatlig under de senaste två årens
tysta kamp. Han hade ett outhärdligt, sårande
vänligt och öfverlägset sätt och han kom aldrig ur
fattning om unge husbond än så tydligt visade sitt
missnöje. Det fanns i hans uppträdande en odrägligt
mild säkerhet, som han troligtvis förvärfvat sig genom
sin mångåriga beröring med den forna ägarinnan af
Monola och som sårade unge husbond värre än en
öppen och ärlig hetsighet. Ty hvarje inspektörens
öfverlagda och lugna rörelse af medveten
själfbehärsk-ning, ställde unge husbonds egen ifver i en alltför
skarp och ofördelaktig dager, som han mycket
tydligt kände af.
Han är bara rädd för att inspektören icke ens
skall mottaga underrättelsen om sitt afsked med
någon synnerlig rörelse, hvilken kunde gifva unge
husbond en liten skadeglädje. Inspektören kommer
bara att le lugnt och inåtvändt såsom han brukar,
han kommer att räcka sin skelande hustru handen
och säga med en omärklig blinkning och ett
guds-nådligt tonfall:
»Ja, det är väl på tiden att unge husbond en
gång blir karl för sin hatt och själf tager egendomen
om hand. Och jag önskar honom all lycka.» Det
blir allt.
Men i hustruns skelande ögon skall unge
husbond alldeles säkert uppfånga én glimt af den
af-dankades agg och vanmäktiga harm, hvilken han
knappast hoppas på kunna framkalla hos inspektören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
