Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kom gärna, — jag ska samla mina saker under
tiden.»
»Jag får då säga din mor att du lämnar rummet
åt doktorn?»
»Säg livad du vill!»
»Och att du flyttar?»
»Ja, ja...! Men så ska jag också ha en ordentlig
kyss för besväret!»
Denna gång ger Ida honom villigt sina vackra,
friska läppar att kyssas, slår själfmant sin arm om
hans hals och hviskar med en sista skälfning af
sorg:
»Du är mycket hård och stygg mot mig, men
jag kan ju inte annat än förlåta dig, när du blir god
igen.»
Därpå går hon ut i salen, ordnar sitt hår framför
den vanställande spegeln, suckar, samlar sig, kastar
ännu en blick tillbaka efter Aakusti, och när han icke
uppehåller henne genom att visa sig, fäller hon
huf-vudet som hon brukar göra inför sin matmor och
skyndar ut för att meddela henne i alldeles
hvar-daglig ton utan en skymt af skryt att hon utfört sitt
uppdrag och att unge husbond nu är färdig lämna
sitt rum.
Hon lar bara en granskande och icke alldeles
mild blick af sin matmor till tack. Den hvilar
misstänksam och forskande en lång stund på hennes
blomstrande ansikte, upptäcker där återskenet af en
rodnad, hvilket icke är som sig bör, och tages slut
Tavaststjrrna. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
