Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänksamt. fast hon visade ett gladt ansikte för det
mesta och bet ihop tänderna öfver sina sorger.
Unge husbonds nyktra tillgifvenhet verkade pä
henne som en förolämpning. Den var icke nog för
lda och hennes fåfänga. Hon hade tidigare kunnat
linda unge husbond kring sitt lillfinger med sina små
konster, men numera förmådde hon ej röra honom
ur fläcken.
Det dugde rakt inte! De voro ju icke gifta än,
och hennes fästman fick visst inte taga sig några
husbondelater i förtid, allra minst då gårdens folk
kunde läsa i dem som i en öppen bok att hon
förlorat sitt inflytande öfver honom. Men allra mest
harmade henne Monolavärdinnans skarpa och nöjda
blick, hvilken oafbrutet forskade i deras
kärleksange-lägenheter och upptäckte glädjande saker där.
Ida slog helt om med ens. När det icke hjälpte
att sätta hårdt mot hårdt, likgiltighet mot likgiltighet,
blef hon den öfvergifna, illa behandlade, missförstådda
martyren för unge husbonds kärlek. Och när hennes
plötsligt påkomna vekhet och hjälplöshet ty-dligen
rörde unge husbond, tog hon småningom för vana
att beklaga sig inför honom, hon, som aldrig brukat
beklaga sig inför någon. I början gjorde omslaget
god verkan. Unge husbond kände sig som hennes
ansvarige beskyddare, tröstade henne efter förmåga
och intalade henne hopp. Det var ju endast några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
