Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— —
bevis på sin tacksamhet och erkänsla, men när hon
sedan tager fram dem ur sin gulbetsade björkbyrå,
ängrar hon sig, betänker att pengar äro pengar och
att hon själf kan behöfva dem för gårdens intressen.
Inspektören har ju icke gjort annat än sin plikt, och
det tinns billigare sätt att visa det värde, hon sätter
på honom och hans hustru.
Så blir det i stället kaffebjudningar på söndagarna
och andra små uppmärksamheter, som kosta mindre.
Det värsta med inspektören är att han icke funnit
någon ny plats, som det skulle varit förenligt med
hans värdighet att antaga. D.et går omöjligt an att
Monolainspektoren nöjer sig med hvad som helst,
lian måste se till att hans afsked icke blir en
degradering, och till den ändan har han afböjt ett par
mindre förmånliga anbud om plats, ett här i socknen
och ett i grannsocknen. Därför är han ännu lös och
ledig för nästa år, och på samma gång det vållar
honom och hans hustru en viss oro, ger det dem
en behaglig känsla af martyrskap, ty hela socknen
vet naturligtvis att Monolåinspektorens bli liksom
utstötta på bar backe efter åtta års trogen tjänst. Otack
är världens lön!
Inspektörens ha längesedan i tysthet räknat ut att
de med sina sparpenningar godt kunna möta en tid af
arbetslöshet; — dessutom skulle det alltid för en driftig
man gifvas något tillfälle till förtjänst. Det är i alla
fall att taga emot ödets slag med högburet hufvud.
Huru gärna inspektören än böjer det inför den osyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
