Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlidandet gått öfver och hennes förnuft sagt henne
att inspektörens ej suttit åtta år på Monola utan att
ha en fyrk på kistbottnen, när de lämnade gården.
Dessutom kom unge husbond en dag med ett
betydelsefullt smålöje och talade om att han öfverraskat
inspektören med att mäta upp säden i magasinet på
ett sätt, som — ja, det kunde vara detsamma, efter
inspektören kom bort i alla fall! Med mätningen
hade tillgått så, att inspektören för hvarje fjärding
stötte ett kraftigt tag med skofveln i säden, så att
den packade sig. Nå, ja, — det kunde ju kanske
ha skett utan beräkning, men så mycket är visst,
att när man på detta sätt inmätt hundra tunnor säd
i en lår, så kunde man mäta ut hundrasju tunnor
ur samma sädeslår. Och på så vis hade inspektören
nog mätt in säden under alla de åtta år han varit på
gården.
Det meddelandet lekte länge Monolavärdinnan i
hågen, först ville hon ej fästa någon vikt vid det,
men slutligen tog det skruf. Hon låste in sina
spar-bankskvitton i sin byrå för sista gången, utan att
vidare taga fram dem för inspektörens skull.
Under de sista veckorna på gården börja
inspektörens fatta ett utprägladt deltagande för Ida, ty deras
ställning är ju sådan, att de mer än annars känna
sig dragna till alla, som lida. Att lda led, kunde
undgå ingen. Deltagandet yttrade sig först så, att
inspektorskan med vänlig röst inbjöd Ida att taga del
i psalmsången en söndagseftermiddag, efter hon ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
