Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des bästa. Det är ett väljande af vackra ord och
ödmjuka talesätt, som kommit mera kritiska
människor än Monolafolket att med saknad beklaga
inspektörens bortflyttning.
Unge husbond känner på sig att stämningen ej
är för honom. Ida har utan någon förklaring börjat
förhålla sig afvisande mot honom ånyo, eller rättare,
deras gamla, otvungna förhållande har ej kommit
igen. Det är som om deras stora hemlighet fjärmat
dem i stället för att närma. Den skrämmer Ida och
gör henne skygg. Unge husbond förstår sig icke på
kvinnfolkskonster, — hvad vill hon mer af honom,
än hvad han gjort? Därför har han icke någon, som
meddelar honom hvad man riktigt tänker på Monola.
Han har bara sig själf att lita på, och det gör han
med öfvertygelse.
Den första november, flyttningsdagen, kommer
med tung dager och gråtande himmel. Det gestaltar
sig till en riktig sorgefest på Monola. lifter frukosten
kallar gamla värdinnan till sonens stora förargelse
till hopa gårdsfolket och alla torpare, som i dag göra
dagsverke på gården. I stora salen bjuds det dem
kaffe, och där trona inspektörens i högsätet.
Värdinnan vill visa att hon icke jagar ut dem på bar
backe utan ceremonier och tacksägelser och att hon
förstår uppskatta inspektörens åttaåriga arbete på
hennes egendom.
När kaffet är drucket uppstår en tung tystnad
efter slamret med porslin. Ingen gör min af att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
