Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gör jag visst inte. Det kan ingen säga oni Hakens
Marja-Lena...»
Ida lyckas i alla fall påtvinga Marja-Lena hela
tre mark, och hon är riktigt ledsen öfver att ej fa
gifva mer. I hennes sinne har hoppfullheten kommit
igen, och nu är hon ägare till alla världens skatter.
Och det är Marja-Lena ensamt, som förhjälpt henne
till dem.
Hon går slutligen sin väg efter många
tacksägelser. helt upprörd och vimmelkantig allt ännu,
men med känslan af att lifvet återigen ljusnat för
henne och att hennes sak är i de bästa händer, när
Marja-Lena tagit sig an den.
Under sitt besök har Ida alldeles glömt bort
tiden. Hon kommer till sig ute på landsvägen och
ångrar att hon icke har doktorns ur med sig, så
hon kunde se hvad klockan är. Men hon skäms att
bära det, ty det är icke god sed bland bondflickor.
Nu börjar hon frukta att hon icke hinner fram till
kyrkan, innan gudstjänsten är slut. landsvägen ligger
våt och bar på en del ställen, ty sedan i morse är
det blidväder, och det första slädföret sjunger redan
på sista versen. Midt i slasket ger hon sig till att
springa allt hvad tygen hålla. Kjolarna har hon
skörtat upp till knät, och den randiga underkjolen
blänker fram med skrikande regnbågsfärger och far stora
smutsfläckar under hennes brinnande brådska.
När hon kommer fram till kyrkbyn, ser hon
kyrkfolkets hästar stå lugnt betande vid husväggarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
