Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvistarna i sin näsduk. Och så når hon slutligen
fram till Monola efter en lång vandring, och får vid
hemkomsten ett intryck af att det är flera århundraden
sedan hon lämnade gården och att hon själf är en
död person, som stått upp ur sin graf och gått igen.
Hon kommer i säng, hon vet icke huru, hon
erinrar sig otydligt att hon smekt gårdshunden och
tystat den, att hon gått genom tamburdörren utan
att det klingat i ringklockan, att hon reglat den och
funnit vägen till sitt rum i mörkret. Att hon icke
tändt ljus där, att hon gömt sitt byte under
hufvud-kudden, att hon inte lär vara afklädd ordentligt en
gång... Så suddas minnena ut af en osynlig hand.
och Ida domnar bort utan en enda tanke .. .
Det är först den följande morgonen Ida vaknar
till full insikt om det storverk, hon uträttat. I huset
har ingen observerat hennes frånvaro i natt, det ser
hon på allting, främst på värdinnans lugna uppsyn.
Tv hade hon fatt nys om att Ida varit ute, så skulle
hon allt sett annorlunda ut. Hon hade naturligtvis
stält det i samband med ett återeröfringsförsök af unge
husbond, — och hon skulle nog bemött Ida därefter.
Men i dag går hon omkring trygg i sitt medvetande
att allting är som det bör vara, rullar belåtet med
tummarna och behandlar Ida. med det vänliga
förbiseende, som en obetydlig och fattig släkting en gång
för alla måste finna sig uti.
Men inom Ida jublar det af väl dold segervisshet.
Hon tviflar alls icke längre på kraften af Marja-Lenas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
