Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Seså!» säger inspektören öfvertalande och
godmodigt till henne, »låt det vara slut nu på er
envishet !»
»Åhå! Tror ni jag är så lätt att böja? Då känner
ni mig inte!» svarar hon oberörd.
»Kom fram, herr Harvanen, och bed ni också
er mor gifva med sig!» uppmanar inspektören unge
husbond.
Unge husbond kommer fram som en lydig liten
gosse, gör sig så vek han kan, fast det kostar på
honom så man ser det, lägger sin hand på moderns
arm och säger bevekande:
»Låt det vara slut nu, kära mor, med vår strid
och gif med dig! Doktorn har ju inte skulden, det
vet du. Hvarför ska du göra så mycket väsen af den
här ledsamma saken?»
»Lofvar du att lämna Ida?» frågar modern kärft.
»Nej, aldrig i lifvet!» säger unge husbond enkelt
och lugnt fast det flammar till i hans ögon.
I detsamma kommer också Ida fram från sin
vrå, går med nedböjdt hufvud och tveksamma steg
till värdinnan, fäller sitt hufvud än djupare ned och
ber i sin tur:
»Var inte ond på oss längre, goda värdinna och
faster! Jag vet ju nog med mig min skuld och jag
har fatt lida för den. Men jag har inte klagat, för
jag vet att jag måste utstå mitt straff". Låt det redan
vara nog och gif med er!»
TavaiUtjerna. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
