Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det är redan afgjordt,» medgifver modern.
»Men det gjorde jag innan du blef myndig, för ditt
arf var inte ensamt nog stort till det köpet. Mer än
hälften i Immola är mitt. Och vill du nu proccssa och
bråka med din gamla mor. så var så god bara! Men
det säger jag dig, att den enda som vinner på en
sådan process är hvarken du eller jag utan sakföraren.
Och vill du nödvändigtvis skänka honom flera tusen,
i stället för att behärska ditt svåra lynne lite och
vänta tills vi kunna göra arfskiftet i godo, så säger
jag bara att du börjar dina myndiga år mycket
förnuftigt som en god och lydig och tacksam son!»
Modern höjer på axlarna vid den ironiska
slutrepliken och ger den en kläm, som sonen själf är
smått imponerad af. Därpå går hon lugnt in till
sitt och lämnar den nymyndige unge husbond i
tankar, som nästan vanställa hans redan förut
upprörda och bekymrade ansikte.
Monolavärdinnan har alls ej handlat impulsivt,
— det är resultatet af långa funderingar. Unge
husbond måste afstå från Ida, och till den ändan tvingar
hon honom att vänta med bröllopet, vänta och vänta,
till dess han ändtligen tröttnar på alltsamman och tar
sitt förnuft till fanga. Hon har köpt Immola bara
för att än mer inveckla arfsangelägenheterna och för
att erbjuda inspektören förvaltareplatsen där, så att
unge husbond måste stanna hemma. Med det genidraget
är hon lika nöjd som unge husbond är missnöjd, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
