Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laureatus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När hon stekte höns på spettet
åt han strax, men aldrig eljes.
Han var rädd för allt som säljes,
— det var sjukan, där var bettet!
Anna var den makalösa.
Glad att tjäna, glad att vårda,
smälte nöjd hon alla hårda
ord, som sjuklingen kan slösa.
Hon fick oförhindrad ösa
kärleken, den bottenrika,
hon fick skåda dimman vika,
slå dämonerna och fösa.
Det var detta, som hon velat,
det var mer än en belöning,
det gaf hennes lif försköning.
Om hon en gång hade felat,
om det varma blodet spelat
öfverljudt i unga lemmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
