Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sonetter till Diana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ENDYMION.
Jag låg re’n död i något källarhvalf
och skulle gömmas snart i mörka jorden,
då plötsligt i mitt väsens djup det skalf,
och döden flydde... Diana, du besvor den!
Hvar har du till besvärjelsen hört orden?
Hur vill gudinnan ge sig mer än half
och locka herden bort från get och kalf?
Är du en vanlig, dödlig kvinna vorden?
Hoi! Evoë! Se lifvet strömmar åter!
Ditt kärleksoffer öfverskyler skönt
hvad bittert jag af världen fordom rönt.
En ny Endymion, som drömmen låter
bli med Dianas kärlek högt belönt,
välsignar jag Olympens små despoter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
