Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sonetter till Diana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TVIFVEL.
Ja, du kan tro att jag har hufvudbry,
— ditt skämt går längre, än ditt goda hjärtar
du öser öfver mig med alla bjärta
och galna infall, som i hjärnan gry.
Än tror jag helt, och tviflar ej förty;
jag minns hur du dig kunde nedrigt svärta,
och tala trotsigt fritt om all den smärta,
som annars brukar våra läppar fly.
Jag grubblar öfver dig i dar och nätter,
men någon klarhet vinner aldrig jag,
förrn du i tydligt språk dig öfversätter.
Jag älskar dig som sommarns ljusa dag,
men skilja på din tankes får och getter,
till det är jag för dum och kär och svag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
