Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sonetter till Diana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET FÖRLORADE PARADISET.
Ack, jag är motad såsom drefvets hjort,
jag kan ej bryta genom jägarkeden
till mitt förlorade och vackra Eden,
och ängeln svänger svärdet vid dess port.
Diana, jaktgudinna! — har man sport
dig om din vilja, då man slutit leden?
Befall du drängarna att skingras fort
och skänk det ädla villebrådet freden!
Se, mina tankar äro drefvets drängar,
som hetsa mig och stinga mig till blods.
Ack, — rör igen de dolda, väna strängar,
som trolla älfvor fram på gröna ängar
vid någon sorlande och vacker flods
bortskymda bukter...! Gör mig glad till mods!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
