Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sonetter till Diana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RESUMÉ.
Min vackra vän, se hvad du nu har gjort!
Min kärlek har du väckt och sträckt och hånat,
men hånat älskligt, så mitt hår ej grånat,
och nu skall du väl tröttna på den fort.
Jag fattar mycket, men förstår ej stort
hvarför du gett mig dagrar, hvilka blånat
långt bort mot fjärran lyckans fjärran ort.
Nu har du mig på mycken lycka rånat.
Dock, — Herren gaf och Herren tog, Diana,
välsignad vare Herren nu igen!
Jag återsjunker lugnt i mitt Nirvana.
Men låt mig tro i mina minnen än,
att jag kan flyga högt som vårens trana,
och flyga högt med likar såsom den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
