Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blef en härlig, spegellugn kväll. Icke
en strimma syntes på den milsvida sjön,
hängbjörkarna vid stranden lutade sig ut öfver vattnet
och räknade sina blad i spegeln under dem.
Utanför vassräckan slogo mörtar och abborrar ringar,
medan myggen i stora skyar dansade upp och
ner i den stilla luften, genom hvilken aftonsolen
sken stor och röd.
När sällskapet i solnedgången satte sig i
båtarna för att ro hem, såg lille Karls mamma den
afbrutna vassen, som rundt omkring hängde
sorgsen med hufvudena, och kastade en blick, hvilken
gömde en förebråelse, på lille Karl.
Lille Karl försvarade sig genast och ifrigt
med att han bara lekt krig, men denna gång log
mamma inte förstående, utan satte sig med
honom i fören framför roddarna, och allt medan hon
då och då afbröt sig för att säga några ord till
sällskapet, höll hon ungefär följande resonnemang
med lille Karl:
»Kära, lilla gossen min, tycker du det är
vackert och rätt att hugga ner den oskyldiga och
ödmjuka vassen, som böjer sig så vackert och
gärna för hvarje vindfläkt? Starkare fiender skall
du väl hitta på. Och tycker du inte det är synd
att se den hänga bruten och härjad, när allt
omkring är så fridfullt och vackert? Det är ju som
du med ditt krig hade förstört hela den härliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
