Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl skulle förklara sig alldeles fåfänga. Han
skulle ieke 11a gjort det nu, äfven om han
därmed kunnat rädda Annila undan jätten. Ieke ens
om pappa i sin allra strängaste ton befallt
honom göra det, hvilket han denna gång icke gjorde,
gudskelof.
Lille Karl såg icke upp under hela frukosten.
Han blef icke vekare, fast syskonens skratt blef
nedtystadt af mamma och fast han fick en kopp
kaffe med mycket mjölk till extra förplägning.
Han sväljde den och sin hveteskorpa med en min
som om han gifvit föräldrarna ett ofantligt stort
bevis på lydnad därmed, men veknade gjorde han
icke. I synnerhet som han ett par gånger höll
på att storkna och för hvarje gång drog
syskonens förnyade fnissningar öfver sig.
Om kvällen tog mamma honom på det ömma,
sedan lille Karl hela dagen burit sin harm och
envishet mycket åskådligt fram i later oeh miner.
»Hvad är det du är ledsen för?»
»Inte är jag ledsen —»
»Visst är du det, min gosse. Är det för vi
skrattade vid frukostbordet? Jaså, det är det!
Men vi skrattade inte åt dig, förstår du, utan åt
din lustiga fråga. Huru kunde du hitta på att
fråga om Annila skulle bli uppätet? Berätta det
för mig nu, så blir allt bra!»
Lille Karl. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
