Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men en morgon vaknade lille Karl vid att
syskonen i rummet utanför höllo ett ovanligt
buller och likasom klagade i korus. När han kom
ut, såg han dem alla stå vid fönstret och stirra
bortåt parken. Det gjorde lille Karl också, och
se! De höga, täta furorna visade stora luckor
mellan sig, och just nu segnade en af de största
ned och föll ståtligt till marken. Det var nästan
som om han hört dånet af den fallande furan,
fast det var en god bit väg dit.
Bödeln lät hugga ner parken! Parken, som
varit Annilas stolthet och barnens helgedom!
»’I dag skall det ske!> sade lille Karl till
Mikko, när de träffades. »Bödeln hugger ner
parken.»
Vid middagstid satt lille Karl i inspektörens
farstu i gårdsbyggnaden och väntade att få se
Bödeln gå in till sig. Han satt med hopknipna
läppar och lurande blick. Och snart gick Bödeln
genom farstun in till sig.
Då sprang lille Karl ut med ett språng, kilade
i väg öfver gården åt parken till, och mötte på
andra sidan grinden Mikko, som bar på ett stycke
rep, hvilket de skulle knyta om stenen och
använda att draga i, för att ej själfva bli under det
ramlande huset. Inom en minut voro de midt
inne i rågåkern, där deras hemliga stig redan
började bli ordentligt upptrampad under deras täta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
